20 Maj

Sitter ombord på Vikingbåten och känner mig väldigt lyckligt lottad.

Solen skiner, jag har några kalla öl och det pirrar i magen.  Det är svårt att finna ord men man måste väl börja någonstans.

I går lyckades jag lämna Köpenhamn.  Jag tog farväl av Julia och lade av längs med cykelvägen mot Helsingör.  Tog en paus vid ett havsbad, delade en macka med en fräck setter och cyklade vidare.



Här ligger ruttmarkörerna för cyklister på lämplig höjd, cirka 50cm ovanför marken.  Det är bra, ungefär där ligger ju cyklistens blick också.  Stannade vid en strand och doppade tårna i vattnet.  Trots det tjusiga vädret var vattnet för kallt för att simma i och jag nöjde mig med att dricka en öl och äta lite kex.  Mina skor och min ryggsäck fylldes sakta med fin strandsand och havet doftade salt och tång.  "O vad livet är gött", har jag skrivit i antekningsboken.  Passade på att ta ett självporträtt.  Det var lite trixigt men jag lyckades till slut...





Helsingör kom emot snabbare än jag beräknat.  Jag hade tänkt stanna en stund på fik, skriva kort och känna efter längtan som ofta vaknar då man lämnar nåt gott.  Men båten avgår om tio minuter säger damen vid biljettkiosken och hemresans melankoli får lov att vänta.

Satt en stund på biblioteket i Helsingborg och surfade på nätet.  Det kändes som vilken stad jag än besäkt just då hade varit den tråkigaste i världen.  Efter att jag betalat för min buss gick jag till pressbyrån mittemot biljettkontoret och fick några sopsäckar att packa cykeln i.  I Sverige har nämligen de flesta bussbolagen förbjudit passagerarna att medföra cykel.  Däremot kan man packa in hjulen och ramen i varsin sopsäck och på så sätt förvandla cykeln till ett bagage bestående av cykeldelar.  Dumt tycker jag.

Fyllon och tonåringar härjade i bussterminalen och min dvala på den obekväma bänken avbröts titt som tätt.  Känns konstigt att åka till Stockholm på sju timmar då det tog mig sex dagar att cykla samma sträcka.



I Stockholm dukade Gustav fram frukost.  Kvällen innan tänkte jag på vem av mina vänner i centrala Stockholm som stiger upp tidigt.  Gustav hade lämnat sänghalmen redan sextiden och var alltså avsevärt fräschare och mer förberedd för dagens prövningar än jag efter att ha halvsovit i en svettig bussfåtölj.  Efter morgonmålet antydde Gustav på sitt sakliga och korrekta vis att jag eventuellt är i behov av en dusch och sträckte med ens fram en handduk och reservnycklarna så jag kunde låsa efter mig senare.  Sedan rusade han och Christian ut på varsitt jobb.  Vilka fina vänner jag har tänkte jag och lade mig på soffan för en liten tupplur.

Innan båten blev det en snabblunch på underbara multikulti med Patrick och Linda.  En snabb spurt senare hade jag manövrerat över slussen och ner till bilkön utanför färjan.  Låste cykeln i samma trappa som två veckor innan, köpte två öl och bänkade mig på däck med min anteckningsbok under en strålande sol.  Allting är väldigt bra just nu!

Jo vädret är underbart här och jag beslöt mig för att stanna en dag till.  Tänkte glida upp till Helsingör/Helsingborg i morgon och ta nattbussen till Sthlm.  Bussen har nog alltid varit i baktankarna.  Jag vill inte få bråttom, jag njuter av livet här i Köpenhamn och så börjar stålarna sina.  Det blir väldigt dyrt att bo på vandrarhem och äta på restaurang på vägen.

Fast jag måste vara ärlig.  Min främsta orsak att stanna en dag till kommer snart hem.  Skall strax kila ner till köket och laga middag.  Hittade färsk spenat i butiken så det blir spenatplättar med lingonsylt.  Tisdagsmat.

 

Efter en episk dag anlände jag i Malmö natten mellan torsdag och fredag.  I Malmö umgicks jag med kusin Annie och kamrat August i några dar samt träffade Sara, tidigare chefredaktör för Elevbladet.

Jag njöt stort av Malmö.  Blandningen av kulturer, torghandeln, de långa samtalen, kaféerna, det politiska... men snart blev det dags att ge sig av.  Lördag eftermiddag hoppade jag på tåget till Köpenhamn.  Det är nämligen inte tillåtet att cykla över Öresundsbron.  Harmligt.  Lyckligtvis var vädret grått och mulet så en till vilodag störde inte mig det minsta.

Det blir nog svårt att sammanfatta Köpenhamn just nu.  Mina tre dygn här har varit underbara.  Julia, min förtjusande värdinna, har visat mig runt stan.  Vi har gått på foto-festival, upplevt Köpenhamns fina cykelvägar, ätit, dansat, druckit, njutit, ä...

Jonas, en vän med gemensam bakgrund inom skolaktivismen hjälpte mig hitta ett ersättande bromshandtag till min cykel.  Till råga på allt lyckades jag få ett exakt likadant!  Kunde inte ha gått bättre. 

Jag mår som en prins och det är lite ledsamt att cykla vidare faktiskt.  Längs med danska kusten till Helsingör skall jag men efter det är allt öppet.  Kanske till Göteborg och buss till Stockholm eller kanske nåt annat.  Vi får se...   

 

Rutten kan ni se här.

Min cykel är en gammal Bianchi tävlingscykel i stål som jag byggt ihop själv.  Den ser ut såhär.  Väskan bakom sadeln har innehåller verktyg.  Jag flyttade dit den från ryggsäcken för att lätta lite på tyngden.  I min ena vattenflaska har jag vanligt vatten och i den andra har jag sportdricka eller saft för att undvika kramper och få i mig salter etc.


Cykeln har fungerat bra på alla sätt.  Växlar och bromsar har krävt lite omsyn och kedjan har jag oljat en gång men allt som allt har jag kanske lagt ned 30 minuter i service under hela resan.  Målfärgen har dock slitits både på cykelramen och sadeln.  Det ihållande regnet i kombination med vägdamm och sand har slipat loss lacken på delar av cykeln.


Cykelvägarna här är väldigt bra.  Till och med längs med Riksvägar (landsvägar i Finland) har man stundvis lagt upp cykelleder på följande vis.


Fast oftast håller sig bilisterna till de stora Europavägarna och cyklisten har de gamla Riksvägarna alldeles för sig själv.

... brukade Robert Capa säga för sig själv då striderna blev riktigt allvarliga under Spanska inbördeskriget.  Det har också blivit något av ett mantra under resan.  Eftersom jag inte har mp3 spelare eller dylikt med mig och utöver Pablo och Bo-Henrik inte haft sällskap så blir det lätt trist att bara trampa på.  Jag har räknat kilometer och genomsnittshastigheter, memorerat registernummer på bilar och funderat på inlandsisens effekt på naturen och landskapet här.

Vädret i dag har varit mulet men regnet infann sig inte till min stora lycka.  Jag cyklade ut från Växjö längs med Europavägen då jag inte hittade en lättrafikinfart på landsväg 23.  Det är ganska förbjudet men jag körde inte mer än kanske två kilometer längs med motorvägen, dessutom var trafiken ganska lätt klockan tio på kristihimmelsfärdsmorgon.

Åt lunch på mystisk mack och hurrade då jag äntligen cyklade över länsgränsen till Skåne.  Däremot uppfylldes inte mina förhoppningar om ett platt landskap.  Skåne är nog nästan lika kuperat som Småland.  I alla fall längs med denna väg.


Käkade riktigt god och billig rödspätta till middag på restaurang Casablanca i Hässleholm.  Klockan var inte mycket över sex då jag ätit färdigt och benen kändes bra så jag beslöt mig att cykla vidare mot Malmö.  Vägen var bland det vackraste på resan. 




Fyra mil innan Malmö anknyter Riskväg 23 med Babylons artär E22.  Kretinerna på vägverket hade nog lagt upp en massa cykelförbud men inte skyltat för lättrafikleden mot Malmö.  Jag irrade omkring den Skånska landsbygden och sökte efter gamla vägen.  Hittade till Lund och efter många om och men till Malmö kring midnatt.

Måste ännu tillägga att jag aldrig tänker cykla utan hjälm mer.  På vägen mellan Lund och Malmö passerade jag ett samhälle som heter Lomma.  Natten var mörk och min cykellampa var inte till stor glädje.  Plötsligt såg jag ett hål i asfalten stor som en avgrund.  Klämde bromsen i botten men lyckades inte undvika katastrofen.  Framhjulet landade i gropen och jag med tinningen före i asfalten.  Tack vare hjälmen klarade jag mig med blotta förskräckelsen men bromshandtaget klämde jag sönder bortom alla reparationsmöjligheter.

Knäckte 500km i går med en dagssträcka från Gränna till Växjö.  160km i ösregn.  Det känns i låren i dag.  Hittade inget vandrarhem men lärdomarna från Balkan visade sig åter värdefulla.  Jag lyckades pruta priset på ett hotellrum från 700 till 450kr.  Eftersom frukost ingår känns det prisvärt.

Hursomhelst, det mulna vädret fortsätter här.  Mina kläder har inte hunnit torka men jag ger mig trots allt av mot Malmö och kollar hur långt jag hinner.

I går kändes allting rätt.  Jag trampade på i t-shirt och shorts och en lämplig bris garanterade att jag inte fick för varmt.  Strax efter Mantorp hörde jag en traktor närma sig.  Till min stora lycka hade den ett släp.  Jag lät ekipaget passera och tog i.  I kanske 5 kilometer kunde jag åka snålskjuts i dryga 30km i timmen tills en ilsken bilists tutande gjorde slut på det roliga.

Strax därpå hamnade jag in på en konserverad bit av gamla Riksväg 1, en verklig Roubaix!



I Mjölby lunchade jag på bästa stället än så länge.  Strömming, ris, potatismos, ångade grönsaker, salladsbord, kaffe, kaka och lemonad för 70kr sammanlagt.  Stället heter På lunch och ligger alldeles invid Mjölby torg. Rekommenderas varmt!

Efter lunch började vinden öka från väster.  Jag visste att det var lågtryck längs med Norska gränsen så jag hade hoppats på medvind men tji fick jag.

Jag stannade en stund och förundrade mig över Rökstenen i Rök och pedade vidare till en stad som heter Ödeshög.


I Gränna hittade jag ett rum i ett gammalt och pittoreskt hus för 250kr natten.  Med eget kök och ICA runt hörnet blev middagen både närande och billig.  Jag har haft väldigt svårt att få tag på god och näringsrik vegetarisk kost på resan och har ofta fått käka kött trots att jag inte tycker det är så gott...


I morgon öppnar turistinformationen klockan tio.  Jag måste kila in för att be om kartor.  Mina tog alla nämligen slut över en mil norr om Gränna.  Före det skall jag skicka hem min bok över svenska cykelleder.  nästan ett kilo väger fanskapet.  Skall bli skönt att bli av med den.

Tack för alla kommentarer!  Det gör mig glad att se att folk verkligen läser min blogg.  Det blir också lite ensamt här på vägen så det känns verkligen trevligt att läsa några ord från kompisar.

Motvind, en sen start och allmän seghet tog över i går.  Jag beslöt mig för att ta en vilodag och stannade i Linköping där jag fick bo hos vänner till en vän.

Malin och Fredrik gav mig ett varmt mottagande och med mig fick jag också en utmärkt tidning som heter Brand.  Den lär också finnas tillgänglig genom kamrater i Helsingfors och Åbo nu.

Då jag väntade på Fredrik vid Linköpings bibliotek passade jag på att leta reda på ett ordentligt landsvägsatlas över Sverige.  Jag hade planerat på att köra igenom Småland via Astrid Lindgrens Vimmerby men efter en titt i kartboken verkade vägarna via Vättern bättre och mer intressanta.  Jag skall nog skicka hem min jävla kartbok snart.  Turistkartorna som man får gratis är tusen gånger bättre.

I dag skiner solen och himlen är molnfri.  Jag har försökt fixa boende i Jönköping via couchsurfing.org.  Får se hur det går.

Lyckades äntligen hitta ett bibliotek med Internet och möjlighet att ladda in bilder.  Nu bär det av mot Linköping och sedan söderut längs med riksvägen mot småland.  So long!

Steg upp tidigt efter en riktigt god nattsömn och gladde mig över att gårdagens kläder torkat.  Efter frukosten konsulterade jag "vantellets" ägare om vägval, betalade och begav mig av.  Det regnade inte längre men cyklandet kändes väldigt tungt.

Cyklade längs med väg 219 till Nyköping där jag åt en kebab i brist på bättre.  Efter några dåliga vägval hittade jag gamla E4 vägen.  Rastade vid en runsten och såg plötsligt en cyklist på väg mot Norrköping.  Jag kände mig ganska sällskapssjuk och cyklade fast honom.  Bo-Henrik visade sig vara lastbilsschaufför med eget åkeri.  Han trampade lugnare än vad jag annars hade gjort och det var bra för mina axlar värkte rejält av ryggsäcken.  Vi skildes åt efter cirka 20km och snart kom jag fram till resans bästa backe hittils.  En hisnande utsikt öppnade sig och en underbart lång och kurvig nerförsbacke följde.

Med bara 15km kvar började tortyren.  Axlarna, benen och rumpan värkte riktigt ordentligt.  Mitt vatten tog slut, vägen blev dålig och så jag körde vilse.  Helvete.

Efter om och men kom jag fram.  Norkköping verkar mysigt.  Träffade en cyklist på hostellet som cyklat hit från London, via kontinentaleuropa.  Han hade tält och grejer med och när jag såg grejerna i hans rum var det svårt att tro at allting fick plats på en cykel.

Min egen packning är rätt spartansk.

Här är min cykel och väska och på följande bild kan man se vad jag packade med.  Under ena skon ligger mitt reselakan och resehandduken.  De har sparat mig lite pengar på varje övernattning då jag inte har behövt hyra.  Tyvärr glömde jag att ta med en lavoarpropp.  Det fanns ingen på hostellet här i Norrköping och därmed blev cykelkläderna otvättade.  Mina cykelbyxor börjar vara lite äckliga så jag hoppas det fixar sig i morgon.

Dagens distans är kring 120km och jag cyklade kring åtta timmar inklusive en timmes lunch.